Bakgrund: Jag undervisar bl a om molekylärbiologiska metoder under termin 3 på programmet för biomedicinska analytiker. En stor del av undervisningen består av labbar, och jag tycker att det är ett suveränt sätt att lära sig på; att kombinera hand och tanke! Ofta blir jag dock frustrerad när jag rättar tentor och känner att många studenter inte utnyttjat labbarna på bästa sätt och därför inte uppnått målen. Delvis kan det bero på att studentgruppen är ganska inhomogen vad gäller ålder, bakgrund och högskolemognad.
Det pedagogiska problem jag vill lösa: Studenterna fokuserar ofta på att memorera detaljkunskaper och det är svårt att få dem att inse att det viktiga är inte att komma ihåg precis hur de gjorde (vilket varvtal de använde etc), utan att förstå varför de utförde varje moment. De har också svårt att se att det är lika viktigt att de tillägnar sig generiska kunskaper som tex att kunna uttrycka sig klart både muntligt och skriftligt. Flera av mina studenter är mycket dåliga på att uttrycka sig skriftligt. Delvis beror det på språksvårigheter, men även studenter som har svenska som modersmål uttrycker sig ofta slarvigt.
Min plan: Jag skulle vilja använda blogg som ett moment under labkursen. Innan de börjar labba får varje student skapa en blogg. Efter varje labdag skall studenterna svara på några frågor. Dessa skall inte vara för styrda (jag vill veta hur studenterna har upplevt dagen). Ett förslag är t ex: 1) Gick arbetet som förväntat? Om resultatet blev ”bra”; förklara varför du kan tro på resultatet. Om resultatet inte blev ”bra”; diskutera vilka felkällor som är troligaste orsaken. 2) Har du någon fråga som du vill att vi tar upp vid genomgången imorgon? 3) Vad fungerade inte bra/vad tycker du att vi skall ändra på till nästa kurs?
Under kursdagarna tyckte jag att wiki verkade vara ett lämpligare verktyg för lärande än en blogg, men nä r jag har funderat har jag sett flera fördelar med en blogg:
1) Den är lätt att publicera, tar inte så mycket tid från lärandet. Labveckorna är mycket jobbiga ändå för studenterna.
2) Det blir snyggt, förhoppningsvis kommer studenterna att tycka det är roligt. Det är viktigt!
3) Till skillnad från wikis kräver bloggen att studenterna tränar både på att reflektera och på att uttrycka sig med egna ord. Min erfarenhet är att det är absolut nödvändigt att studenterna får träna mer på detta. Genom att tankarna publiceras på en blogg ser resultatet seriöst ut och jag hoppas det medför att studenterna anstränger sig.
4) Studenterna kan själva få avgöra om deras blogg skall kunna följas av andra studenter. De labbar i grupper om ca 8 st, och jag kommer att uppmuntra till att alla i en grupp kan följa varandras blogg, men det är inte nödvändigt. Det viktiga är att studenterna vågar skriva ner frågor, vilket är helt nödvändigt för att bloggen skall fungera som jag tänkt.
Förväntat resultat: jag hoppas att studenterna skall bli bättre på att kritiskt granska sina resultat, att uttrycka sig klart och tydligt och inte minst viktigt: att studenterna skall få bättre självförtroende och klara tentan! Dessutom hoppas jag att min undervisning skall förbättras genom att jag får en inblick i vad studenterna upplever som svårt.
torsdag 8 oktober 2009
onsdag 7 oktober 2009
Om presentationer och bilder
Det jag lärde mig idag som jag skulle vilja använda är att lägga in ljud i en Power Point presentation. Det var mycket effektfullt att höra hammarslagen i migränpatienten och andningsljuden hos astmatikern! Tyvärr kan jag inte just nu komma på någon naturlig tillämpning i mina presentationer. Om jag hade tid, skulle det förståss vara bra att lägga in berättarröst till varje bild, som Gunilla har gjort. Då kan ju studenterna se presentationen på PingPong eller kurswebben även om jag får svininfluensan.
Idag hämtar jag mycket bilder och animeringar på nätet. När många studenter tittar på en bild, ser de bara bilden och har svårt att tänka sig allt det som inte får plats på bilden och utanför bild. Om jag visar en animering på vad som händer i röret vid en PCR-reaktion eller när starka resp svaga syror löser sig i vatten, får studenterna en mycket bättre förståelse.
Det var roligt att prova 2007-versionen även om det är frustrerande när man inte hittar kommandon där man är van. Att lägga in hyperlänk till nätet tyckte jag faktiskt var krångligare med den nya versionen, men det är väl bara en vanesak. Eftersom jag inte gör så mycket bilder själv var det nyttigt att prova att redigera bilder, det kommer jag att träna mer på. En annan sak jag ska prova är att byta ut en del punktlistor mot pratbubblor runt en figur, tack för det tipset grupp 2!
Det var synd att det inte fanns något bättr alternativ för utskrift av åhörarkopior, jag är irriterad på ramarna runt bilderna som gör att bilderna blir onödigt små. Sedan glömde jag fråga om man kan välja att visa/inte visa anteckningssidorna när man lägger in presentationen på PingPong eller kursweb. Ibland syns de men inte alltid, och jag har inte förstått varför.
Prezi var roligt att prova, men tyvärr är det nog sådant som glöms bort eftersom jag inte ser någon tillämpning just nu. Däremot vill jag redan ikväll börja använda Picasa för mina privata bilder.
Idag hämtar jag mycket bilder och animeringar på nätet. När många studenter tittar på en bild, ser de bara bilden och har svårt att tänka sig allt det som inte får plats på bilden och utanför bild. Om jag visar en animering på vad som händer i röret vid en PCR-reaktion eller när starka resp svaga syror löser sig i vatten, får studenterna en mycket bättre förståelse.
Det var roligt att prova 2007-versionen även om det är frustrerande när man inte hittar kommandon där man är van. Att lägga in hyperlänk till nätet tyckte jag faktiskt var krångligare med den nya versionen, men det är väl bara en vanesak. Eftersom jag inte gör så mycket bilder själv var det nyttigt att prova att redigera bilder, det kommer jag att träna mer på. En annan sak jag ska prova är att byta ut en del punktlistor mot pratbubblor runt en figur, tack för det tipset grupp 2!
Det var synd att det inte fanns något bättr alternativ för utskrift av åhörarkopior, jag är irriterad på ramarna runt bilderna som gör att bilderna blir onödigt små. Sedan glömde jag fråga om man kan välja att visa/inte visa anteckningssidorna när man lägger in presentationen på PingPong eller kursweb. Ibland syns de men inte alltid, och jag har inte förstått varför.
Prezi var roligt att prova, men tyvärr är det nog sådant som glöms bort eftersom jag inte ser någon tillämpning just nu. Däremot vill jag redan ikväll börja använda Picasa för mina privata bilder.
tisdag 6 oktober 2009
Vilken nytta har jag av wikis?
I en av mina kurser har studenterna ett grupparbete om metabolismen. De arbetar i tre dagar och redovisar med en muntlig presentation. Där skulle en wiki fungera bra.
Jag ser flera fördelar med en wiki för detta grupparbete:
1) Resultatet blir proffsigt, det gör att studenterna blir stolta över sin produkt och tycker det är roligt att göra grupparbetet.
2) En nackdel med traditionellt grupparbete är att det kan finnas studenter som inte bidrar. Genom att studenterna vet att läraren kan se vem som lagt in material i wikin, minskar den risken betydligt, och om det händer kan läraren gå in och styra upp arbetet.
3) Grupperna har varsitt ämne. Det gör att det är viktigt att redovisningarna blir bra, så att grupperna kan lära av varandra. Tidigare har det varit si och så med det, men med en wiki tror jag det blir mycket lättare att läsa in sig på de andra gruppernas ämne.
Den allvarligaste invändningen mot wikis tycker jag är risken att studenterna inte kommer längre än till att hämta information, att det bara blir "klipp och klistra", utan att de bearbetar informationen. För att minska risken för det är det bra om innehållet i grupparbetet även examineras i tentamen.
En nackdel är att det inte var så lätt som jag trodde först. Det kommer att ta tid för våra studenter att lära sig. Många av mina studenter har språksvårigheter, några är äldre och alla har inte datavana. Det finns en stor risk att det blir en klyfta mellan olika studentgrupper och att detta kan orsaka irritation bland studenterna. Därför är det bra om man kunde ha en ordentlig introduktion i hur man gör wikis under första terminen, och att man försöker att ha åtminstone ett arbete med wikis varje termin.
En annan svårighet är att jag som lärare säkert behöver mer träning i att själv göra wikis, därför tycker jag att det är absolut nödvändigt att KI satsar på denna typ av verktyg, så att man lätt och snabbt kan få hjälp när man kört fast.
Jag ser flera fördelar med en wiki för detta grupparbete:
1) Resultatet blir proffsigt, det gör att studenterna blir stolta över sin produkt och tycker det är roligt att göra grupparbetet.
2) En nackdel med traditionellt grupparbete är att det kan finnas studenter som inte bidrar. Genom att studenterna vet att läraren kan se vem som lagt in material i wikin, minskar den risken betydligt, och om det händer kan läraren gå in och styra upp arbetet.
3) Grupperna har varsitt ämne. Det gör att det är viktigt att redovisningarna blir bra, så att grupperna kan lära av varandra. Tidigare har det varit si och så med det, men med en wiki tror jag det blir mycket lättare att läsa in sig på de andra gruppernas ämne.
Den allvarligaste invändningen mot wikis tycker jag är risken att studenterna inte kommer längre än till att hämta information, att det bara blir "klipp och klistra", utan att de bearbetar informationen. För att minska risken för det är det bra om innehållet i grupparbetet även examineras i tentamen.
En nackdel är att det inte var så lätt som jag trodde först. Det kommer att ta tid för våra studenter att lära sig. Många av mina studenter har språksvårigheter, några är äldre och alla har inte datavana. Det finns en stor risk att det blir en klyfta mellan olika studentgrupper och att detta kan orsaka irritation bland studenterna. Därför är det bra om man kunde ha en ordentlig introduktion i hur man gör wikis under första terminen, och att man försöker att ha åtminstone ett arbete med wikis varje termin.
En annan svårighet är att jag som lärare säkert behöver mer träning i att själv göra wikis, därför tycker jag att det är absolut nödvändigt att KI satsar på denna typ av verktyg, så att man lätt och snabbt kan få hjälp när man kört fast.
måndag 5 oktober 2009
Reflektioner dag 1
Det är första gången jag skapar en egen blog. De bloggar jag följer är kopplade till mina fritidsintressen. När jag läst dem har jag ofta undrat hur man gör för att skapa en blogg, och det var faktiskt enklare än jag trott!
En blogg passar mig, som gillar att tänka långsamt. Jag har inte hunnit fundera på hur jag skulle kunna använda en blogg i min undervisning. Det jag önskar när jag undervisar är att kunna se hur det ser ut i studenternas hjärnor; hur kan det jag föreläst om kopplas ihop med studenternas förföreställning om molekylärbiologi? Ämnet är ganska nytt för dem, och det blir nog väldigt abstrakt. Jag känner att det blir lätt att de lär sig mina ord, utan att ha en riktig förståelse. Om jag kunde stimulera studenterna att skriva ner frågor eller kommentera föreläsningen, skulle det vara till stor hjälp för mig, men jag är rädd att studenterna inte skulle ta sig tid att skriva ner sina frågor. De är också rädda för att göra bort sig om de visar att de inte förstått.
Hur skall man göra för att studenterna skall våga skriva ner det de funderar över?
En blogg passar mig, som gillar att tänka långsamt. Jag har inte hunnit fundera på hur jag skulle kunna använda en blogg i min undervisning. Det jag önskar när jag undervisar är att kunna se hur det ser ut i studenternas hjärnor; hur kan det jag föreläst om kopplas ihop med studenternas förföreställning om molekylärbiologi? Ämnet är ganska nytt för dem, och det blir nog väldigt abstrakt. Jag känner att det blir lätt att de lär sig mina ord, utan att ha en riktig förståelse. Om jag kunde stimulera studenterna att skriva ner frågor eller kommentera föreläsningen, skulle det vara till stor hjälp för mig, men jag är rädd att studenterna inte skulle ta sig tid att skriva ner sina frågor. De är också rädda för att göra bort sig om de visar att de inte förstått.
Hur skall man göra för att studenterna skall våga skriva ner det de funderar över?
What medical educators need to know about “Web 2.0” Sammanfattning
Författarna beskriver vad som kännetecknar Web 2.0 tekniken, diskuterar fördelar och risker samt föreslår hur tekniken kan användas inom medicinsk utbildning.
Begreppet Web 2.0 myntades av O´Reilly 2005 som motsats till tidigare användning av Internet Web.1 (se jämförelse i tab. 2). Skillnaden består i att medan ”Web 1.0” innebär en statisk kunskapsbank motsvarande uppslagsverk, är ”Web 2.0” ett dynamiskt, hela tiden uppdaterad verktyg, där deltagarna själva påverkar innehållet. Genom artikeln får jag veta att det finns mycket mer exempel än Facebook och You Tube.
Exempel på Web 2.0-tekniker är: bloggar, wikis och podcast. Gemensamt för dem är att användarna lämnar ett bidrag som andra läser, lägger till, tar bort eller organiserar om. Ju fler deltagare desto mer och förhoppningsvis bättre(?) kvalite på informationen. Om informationen blir bättre beror helt på användarna och har naturligtvis debatterats, särskilt av akademiker som är vana att information skall granskas av experter innan det publiceras. Surowiecki menar att om tillräckligt många ger sin syn på ett ämne, så blir resultatet oftast bättre än om en enskild individ hade skrivit. Detta kallar han ”the wisdom of the crowd” och det stämmer bra med min erfarenhet, både från min studietid och från min undervisning. Visst finns det risker att någon försöker använda Web 2.0 för kommersiella intressen eller för egen vinning, men genom att det är ett öppet forum skulle detta troligen motarbetas av flera andra deltagare så att resultatet blir mer balanserat.
Större är kanske risken att felaktig information sprids av sensationslystnad. Genom att deltagarna själva ”röstar” om vilka bidrag som skall ha en framträdande roll på sidan, kanske rättelser ”försvinner” i någon sorts kvällstidningseffekt?
Eftersom sådana risker finns, är det desto viktigare att lärare lär sig att använda Web 2.0, så att vi kan träna studenterna att kritiskt granska den information de hittar. Detta har ju alltid varit en kompetens som skall förvärvas genom högskolestudier och jag tror att det blir lättare att lyckas när studenterna har tillgång till Web 2.0. Många studenter har alldeles för stor tilltro till läraren och läroböcker, men när de får se att information kontinuerligt uppdateras lär de sig förhoppningsvis att kritiskt granska all information. Författarna sammanfattar några enkla regler 1-3, som man bör tänka på.
Personligen tror jag att det som skulle vara mest nyttigt för min del med att studenterna använde Web 2.0, är att det skulle bli lättare att se vilka frågor studenterna har. Det är en oerhörd hjälp att få veta vad studenterna tycker är svårt, och över huvud taget få höra hur studenterna uppfattar det man föreläst om, men med traditionell undervisning är det svårt att få en uppfattning om detta.
Författarna beskriver vad som kännetecknar Web 2.0 tekniken, diskuterar fördelar och risker samt föreslår hur tekniken kan användas inom medicinsk utbildning.
Begreppet Web 2.0 myntades av O´Reilly 2005 som motsats till tidigare användning av Internet Web.1 (se jämförelse i tab. 2). Skillnaden består i att medan ”Web 1.0” innebär en statisk kunskapsbank motsvarande uppslagsverk, är ”Web 2.0” ett dynamiskt, hela tiden uppdaterad verktyg, där deltagarna själva påverkar innehållet. Genom artikeln får jag veta att det finns mycket mer exempel än Facebook och You Tube.
Exempel på Web 2.0-tekniker är: bloggar, wikis och podcast. Gemensamt för dem är att användarna lämnar ett bidrag som andra läser, lägger till, tar bort eller organiserar om. Ju fler deltagare desto mer och förhoppningsvis bättre(?) kvalite på informationen. Om informationen blir bättre beror helt på användarna och har naturligtvis debatterats, särskilt av akademiker som är vana att information skall granskas av experter innan det publiceras. Surowiecki menar att om tillräckligt många ger sin syn på ett ämne, så blir resultatet oftast bättre än om en enskild individ hade skrivit. Detta kallar han ”the wisdom of the crowd” och det stämmer bra med min erfarenhet, både från min studietid och från min undervisning. Visst finns det risker att någon försöker använda Web 2.0 för kommersiella intressen eller för egen vinning, men genom att det är ett öppet forum skulle detta troligen motarbetas av flera andra deltagare så att resultatet blir mer balanserat.
Större är kanske risken att felaktig information sprids av sensationslystnad. Genom att deltagarna själva ”röstar” om vilka bidrag som skall ha en framträdande roll på sidan, kanske rättelser ”försvinner” i någon sorts kvällstidningseffekt?
Eftersom sådana risker finns, är det desto viktigare att lärare lär sig att använda Web 2.0, så att vi kan träna studenterna att kritiskt granska den information de hittar. Detta har ju alltid varit en kompetens som skall förvärvas genom högskolestudier och jag tror att det blir lättare att lyckas när studenterna har tillgång till Web 2.0. Många studenter har alldeles för stor tilltro till läraren och läroböcker, men när de får se att information kontinuerligt uppdateras lär de sig förhoppningsvis att kritiskt granska all information. Författarna sammanfattar några enkla regler 1-3, som man bör tänka på.
Personligen tror jag att det som skulle vara mest nyttigt för min del med att studenterna använde Web 2.0, är att det skulle bli lättare att se vilka frågor studenterna har. Det är en oerhörd hjälp att få veta vad studenterna tycker är svårt, och över huvud taget få höra hur studenterna uppfattar det man föreläst om, men med traditionell undervisning är det svårt att få en uppfattning om detta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)